Varför jag är grymt svag för teater

Hej hej! Kalla mig gärna töntig eller vad som helst, men jag har en viss svaghet för teater, i synnerhet musikaler. Bara själva grejen med att det händer på riktigt framför en gör intrycket mycket större (tänker fortfarande på Next to Normal från i onsdags), jag gillar film, men teater är snäppet vassare, det kännas alltid mer äkta. Synd att det är svårt att se teater lite hur som helst som man kan med film. Personligen tycker jag att teaterskådespelarna får för lite uppskattning, det är jobbigt (vet av egen erfarenhet) att stå på en scen länge, även om filmskådisar gör ett bra jobb så gör musikalartisterna ett minst lika bra jobb när dom gör föreställningen i ett kör kväll efter kväll framför massa människor. Jag beundrar dom verkligen till tusen, beundrar nästan alla skådisar men teater har alltid större intryck på mig en film. Som jag sa blir det på nåt sätt större när det händer på riktigt och man inte bara ser det på en skärm. Har inte varit på teater på länge, kände verkligen hur den här kärleken för musikaler vaknade igen när jag såg Next to Normal i onsdags, den var hur bra som helst, grymma skådespelare. Har bara varit på Värmlands teatern tidigare, Wermlands operan lär jag gå fler gånger till. Som sagt, jag älskar teater och kommer alltid göra det. Alla kan inte hålla med mig, smaken är som baken, delad ;) detta är vad jag tycker :)

Next to normal

Hej på er alla glada (och ledsna för den delen) här kommer en recension på musikalen Next To Normal som jag såg igår SPOILERVARNING Musikalen handlar om en familj, mamma, pappa och två barn. Utåt sett ser de ut som vilken familj som helst, fast ja mamman pratar med sig själv och verkar inte riktigt som hon ska. Efter långt om länge visar det sig att mamman blev, sinnessjuk (bipolär) efter sonens (som är ungefär 18) oförklarliga sjukdom som orsakade hans död vid ungefär 1 års ålder. Musikalen gick som en pil rakt genom hjärtat, bästa jag sett. Scenen i sig var grymt tråkig, vit, men fick på nåt sätt massvis med färg av skådespelarnas agerande. Bästa skådespelaren var han som spelade den döde sonen i familjen, han var en otroligt duktig sångare och skådespelare och hans karaktär kändes nästan som den röda tråden genom allt. Anledningen till att allt blev som det blev. Jag själv kände mig en aning vimmelkantig när man en bit in i föreställningen fick veta att sonen var död, för då helt plötsligt insåg man att han bara var med i dom mest underliga situationer, ingen utom mamman verkade ta någon notis om honom och egentligen har de bara en dialog tre gånger i föreställningen och när hela familjen var samlad var han mest i utkanten. Denna musikal har jag verkligen inte sett för sista gången, jag älskade den. Helt klart 5 av 5 Skådespelare: Mamma Diana: Cecilie Nerfont Thorgersen Pappan Dan: Christer Nerfont Dottern Natalie: Mari Lerberg Fossum Sonen Gabriel: Ole Aleksander Bolstad Bang Doktor Frisk & Doktor Blindh: Melker Sörensen Natalies pojkvän Henrik: Jonas Schlyter

Arvtagaren

Hejsan Har nyligen bytt telefon och upptäckt att jag kan göra inlägg via telefonen. I sommar så har jag läst Arvtagaren, sista delen i serien om Eragon och draken Saphira. Boken var grymt tjock (vilket jag gillar för då tar den inte slut så snabbt). Och spännande. Boken handlar om Eragon och hans drake som ni till slut ska försöka besegra den onda kungen Galbatorix och hans svarta drake Shurikan. Eragon och Saphira har till son hjälp alver, dvärgar, människor och kuller (ett sorts monster som ser ut som troll). Galbatorix har vid sin sida Eragons äldre halvbror Murtagh och hans drake Törne som tvingats svära en trohetsed till kungen. Jag kände mig lite kluven till hur jag ville att boken skulle sluta eftersom jag gillar oväntade slut, men samtidigt vill jag ha lyckliga slut. Och jag kan säga (utan att avslöja för mycket) att jag blev nöjd på båda punkterna. Boken var rent ut sagt fantastisk, författaren hade allt en fantasyperson kan önska sig, drakar, onda kungar, trolldom, skumma djur och kärlek. Kände mig väldigt sorgsen när boken och därmed serien tog slut. Eragon är nog den bästa bokserie jag läst. För folk som vill läsa den: Bok 1 Eragon Bok 2 Den äldste Bok 3 Brisingr Bok 4 Arvtagaren

hejsan

hej, jag har inte hunnit skriva speciellt mycket p.g.a att skolan snart slutar och sånt. I helgen ska jag och mina kussar till liseberg ;D ska bli asskoj, har bestämt mig för att åka Kanonen och Uppswinget, eller iallafall försöka. Det är ju lätt att vara kaxig när man inte står där i kön och väntar på att få åka ;P I sommar ska jag läsa mycket böcker och kanske inte titta på lika mycket film, men det jag läser och ser kommer jag skriva om här så klart. Om ca 40 minuter ska jag se på tv-serien Alcatraz, det är en sci-fi serie om alla fångar på Alcatraz som helt plötsligt kommer tillbaka. Én film jag vill se är Green street hooligans elr hooligans som den kallas ibland. Den handlar om en studenten Matt Buckner som blir avstängd från sin skola Harvard och hälsar på sin syster där han träffar hennes yngre svoger Pete Dunham som är ledare i West ham uniteds fotbollshuligangäng Green street elite. Matt Buckner spelas av Elijah Wood och Pete Dunham spelas av Charlie Hunnam. hejsvejs så länge

abduction

hej hej. det är nåt skit med blogger som gör att det inte går att göra styckeindelning :/ Anyway, här kommer en recension av abduction som jag såg i måndags (SPOILERVARNING) Filmen handlar on Nathan som gör ett skolarbete med sin kompis och ser en bild av sig själv som barn på hemsida för försvunna personer. Och han ska ta reda på vad som händer. Huvudrollerna spelas av twilightskådisen Taylor Lautner och Lily Collins. Och ärkeboven spelas av vår svenske Michael Nyqvist (bl.a så som i himmelen) Filmen har en jättebra story men levde inte riktigt upp till mina förväntningar, men filmnörd och kär i Taylor Launer som jag är kommer jag garanterat se om den. Skådespelarprestationerna var fantastiska, men emellanåt kunde det bli en aning segt. Det var en rätt skojig inledning med glada ungdomar och rivalitet mellan killar om vem som får tjejen. Efter det väntar man på att spänningen ska byggas upprejält men det gör den bara en aning, och lite för långsamt. Det är väldigt mycket prat om vad som ska göras och det tar ett tag innan nåt faktiskt händer. När något händer blir det naturligtvis väldigt bra men det varar tyvärr inte länge. Taylor Lautner gör nog sin bästa filmroll efter sista twilight, och gör nog ett och annat skönt stunt. Michael Nyqvist säger inte mycket den första timmen, men utstrålar under hela tiden ren ondska och man känner verkligen: det där är The Bad Guy. Den mest dramatiska scenen blev en liten miss då skurken sitter på en baseballarena och äter popcorn och säger att han tycker baseball är tråkigt men han gillar popcorn. Att han sedan förvirrat frågar vad han har missat när alla ställer sig upp och applåderar var nog inte heller en jättehit. Filmen räddades av skådespelarna och tappade inte ansiktet totalt. Helhetspoäng 3 av 5

lite allmänt

hej hej blogger har hållit på och uppdaterat nåt ett tag nu. men nu är jag på g igen! Nästa recension lär nog bli Abduction och Forrest Gump. hej så länge

slumdog millionare

förra helgen såg jag "slumdog millionare" (SPOILERVARNING) Filmen handlar om 18-årige Jamal Malik som är med i den indiska versionen av "vem vill bli miljonär" och är en fråga från att vinna 20 miljoner rupier när han arresteras, misstänkt för fusk eftersom ingen tror att en kille från slummen skulle kunna alla de här frågorna. Jamal försöker bevisa att han är oskyldig genom att gå igonom varje fråga och förklara hur han kan veta svaret. Filmen var spännande, sorglig och underbart rolig, det var ganska intressant ide att man genom frågetävlingen får veta vad otroligt mycket den här personen har vart med om. Man känner med honom hela tiden, mest när hans bror som är hans enda levande familjemedlem överger honom och tar med sig flickan han älskar. Flickan Latika återkommer i filmen hela tiden och man vill veta även hur det går för henne. Filmen var riktigt bra, men sedan började man en aning tappa tråden om var i filmen och tidpunkten i filmen man befann sig, vilket var kristallklart i början. Det är en film där man känner att man verkligen är fast från början till slut, riktigt bra. Men poängen dras ner en aning av mig på grund av förvirringen Helhetspoäng 4 av 5