Look who's talking

Look who's laughing!! Jag gör det iallafall!!

Bruce Willis gör rösten till lilla bebisen Mikey, vars mamma Mollie (Kristie Alley) blev oplanerat gravid med sin älskare (som var gift.... oops) och nu försöker hon hitta en ny man och då även pappa till Mikey. Mikey nöjer sig väl med barnvakten James (John Travolta) som också var den taxichaufför som tog Mollie till sjukhuset när Mikey födddes!

Bruce Willis gör då rösten till Mikey men jag kan tillägga att Mikey INTE är en talande bebis utan man hör bara hans tankar, vilket var lite skumt att det var en 50-årig gubbe i början men man vande sig!




Världens filmindustri verkar ha svårt att göra en oförutsägbar film, fast å andra sidan behövdes det egentligen inte i den här filmen, och vet ni varför? För vi hade Bruce Willis, att han lyckas leverera trovärdigt som en bebis (bebisen Mikey var fyra olika personer) var ju rätt otroligt, och det var ju rätt kul att höra på honom när han svarade alla som gullade med honom, exempelvis när hans mormor hälsar på honom och säger: Do you know who I am? Varpå han svarar: No i actually don't!
Priset till roligaste replik var nog dock när Mikey föddes och skriker: What are you doing? It's so cold out here, put me back in please!





Det är är helt klart en feel good film, helt klart sevärd, den är rätt gammal men ruskigt rolig iallafall, John Travolta överraskade rätt rejält, detta var en udda roll att se honom i men han gjorde den bra tycker jag faktiskt, dock fick priset till bästa skådis gå till Bruce Willis!

Breaking Wind

Ja förut var det ju vampyrer suger med Edward på segway och varulvarna som dansade till It's Raining men!

Men då återstod två twilightfilmer att skoja med så nu var det dags, Breaking Wind var namnet!

Behöver jag dra nån handling?? Troligen inte eftersom den är filmen inte har någon egentlig handling.

Jag gillade egentligen inte Vampyrer suger heller speciellt mycket men den är var ju inte bättre...
Jacob är fet (5:2 dieten kanske är att rekomendera) Edward är.... bara skum!

Den är filmen är egentligen inte rolig alls... Jo, Edwards bror Jasper var rätt skojig faktiskt men sen tycker man bara att humorn är barnslig och pinsam, Jacob gör inte så mycket mer än fiser och äter corndogs genom hela filmen och Edward verkar ha hittat nåt skoj att roa sig med, Project Runway!

Och så fruktansvärt kul är det INTE med sexskämt i en och en halv timme! Det är då det blir lite pinsamt, idetorka kanske?

Ska jag säga nåt positivt om den här filmen?? Tja, när varulvarnas fiender "de kalla" presenterades var det fyra av Johnny Depps mest skruvade karaktärer (Mad Hatter, Jack Sparrow, Willy Wonka och Edward Scissorands).

Om man verkligen avskyr twilight från djupet av sitt hjärta skulle man kanske uppskatta den här filmen, det gör inte jag, varken avskyr twilight eller uppskattar den är filmen.

Bättre lycka nästa gång!

The silver linings playbook

Jennifer Lawrence vann en Oscar och Jacki Weaver blev nominerad, The Silver Linings Playbook måste gjort nånting rätt!

Handlingen: Bradley Cooper spelar Pat, en kile som nyligen släppts ut från psyket efter att nästan h slagit ihjäl sin frus älskare. Nu försöker han komma i form, läser fin klassisk litteratur tränar, går i terapi (han är bipolär dessutom) och gör allt för att kunna återförenas med sin motvilliga exfru!
av en händelse så möter han Tiffany (Jennifer Lawrence) och hon är.... rätt så flippad ibland hon med!!

Svensk titel "Du gör mig galen"

Jag gillar den här filmen av anledningen att det är dom klassiska klyschorna men samtidigt inte, jag menar hur ofta gör man en romantisk komedi med två personer som båda två har nån form av mental sjukdom!

Udda och även fast filmen är förutsägbar så tycker jag inte det gör något! Man behöver klyschorna ibland för att sätta ljus på tillvaron!

Att Jennifer Lawrence vann en Oscar för den här rollen förvånar mig inte, hon tar sig an alla roller hon får på ett så sjukt bra sätt och hon klarar av det allra mesta. Hon är en skådespelare som verkligen får en att rycka till och titta mer fokuserat på filmen!

Jag har bara sett Bradley Cooper i lite snobbiga biroller men han kan sånt här med, han gör också att man kan titta fokuserat och inte bara ta in allt i ena örat och ut genom det andra. Och viktigast av allt, ögonen, ögonen är med känslorna hela tiden (bra när det är mycket close ups) och är dom inte det, då faller allt!

Det enda jag inte gillade med den här filmen var att Pat framställs som en sjukt hjärtlös typ som misshandlade killen han fru låg med, och hans fru Nikki är bara ett oskyldigt offer som det är synd om. Visst Pat gjorde fel och har egentligen ingen ursäkt för det han gjorde, men ändå, som han säger: "jag tar ansvar för mina handlingar om hon tar ansvar för sina". Men hela tiden verkar det aldrig som om hon har gjort nåt fel, fast man ser hur sårad Pat är! Tycker faktiskt hon ska skatta sig lycklig att han över huvud taget vill veta av henne!

Se filmen, det är den värd!

Bradley Cooper och Jennifer Lawrence som Pat och Tiffany

Get the gringo

Sugen på lite action och en gråhårig Mel Gibson (just kidding) då kan man se den här orangea filmen Get the Gringo, fast den är ju inte orange, men hela filmen tycker jag har en orangeaktig nyans över sig!

Okej, det var visserligen ett tag jag såg denna filmen men såg den tre gånger på rad i princip så detta borde gå!

Get the Gringo som sagt, en ungefärlig översättning på det är "hämta amerikanen", Gringo är ett sydamerikanskt ord för amerikan!

Handlingen som följer är: Mel Gibson spelar en amerikansk yrkesbrottsling som enligt Imdb kallas Driver (namn är rätt oviktigt i den här filmen) som under en biljakt lyckas krascha bilen över mexikanska gränsen och hamnar då i den mexikanska fängelset El Pueblito. Där går han inte säker av två anledningar: 1) Han är en outsider och amerikan. 2) Har gjort nån förbannad och de personerna är ute efter honom!
Och nyckeln till Drivers överlevnad blir en 10-årig pojke han möter i fängelset, som kort och gott kallas Kid på Imdb. Och vad den här killen gör i fängelset tänker jag INTE säga!!!

Orange???

Mel Gibson vet vad han sysslar med i den här filmen, ingen anledning att ifrågasätta honom då detta är en av hans bättre roller. Som sagt, lite gråhårig, men han ser bekväm ut i den här rollen. Och det är skönt, för när han gör det, då ser de andra skådespelarna också ut som om de håller på med sånt här varje dag, då blir filmen mer trovärdig. Och då slipper man plocka fram skämskudden med skådespelare som inte vet vad dom gör!

Bästa skådisen förutom Mel Gibson i den här film är Kevin Hernadez som Kid, helt grym barnskådis, han kommer nog gå långt. Han levererar sin roll mer trovärdigt än någon annan barnskådis jag sett!

Filmen som helhet, de två första tredjedelarna är rätt komiska fast ändå inte, man skrattar (mycket) åt situationer som inte alls är roliga egentligen, men man skrattar iallafall. Men mot slutet trappas dramatiken upp och då skrattar man inte alls, biter på naglarna i stället!

Get the gringo!

Get the Movie!

Och se den!!!

Kevin Hernandez och Mel Gibson som Kid och Driver

HÖST!!!

nu är det höst govänner, så jag gör en top fem lista på böcker och filmer att underhålla sig med i höst !!

Först ut: Filmer!

1.För alla som gillar Romantiska Komedier, The Silver linings playbook/Du gör mig galen

2. För action och dramapersoner, The Departed

3. Alla som gillar gängfilmer,  Green Street Hooligans

4. För musikal människor, Les Misérables

5. För alla som gillar animerat, musikaler och Tim Burton, The Nightmare Before Christmas

Och nu lite böcker:

1. För engelskläsande romantiker, Warm Bodies av Isaac Marion

2. För Sci.fi personerna, Under Kupolen av Stephen King

3. Mer lättläst, Langlojärerna av Stephen King

4. För läs veteranen, Den tomma stolen av J.K Rowling

5. Snyftaren, Resten får du ta reda på själv av Lauren Oliver

Iron Maiden..... SCREAM FOR ME STOCKHOLM!!!!

I lördags var jag (och många andra maidenfans) på europas största inomhusspelning på Friends arena och såg Iron Maiden!!

För att göra en lång historia kort så kan jag ju säga att det här var nåt av det bästa jag sett i hela mitt liv, tror nästan inte det går att toppa. Och eftersom det var inomhus och mörkt så snålade dom verkligen inte på pyron (eld och fyrverkerier).

Vi stod ganska så långt fram, typ 20 meter ifrån scenen (vilket är långt fram) och det gick att se ganska bra också faktiskt, även fast jag helt plötsligt blev väldigt kort, så det var tur att dom hade skärmar på sidan av scenen.

här har jag fotat monitorn

Bandet är ju som sagt ett av världens största heavy-metal band och dom gjorde sig verkligen förtjänta av den titeln den här konserten. Till och börja med Bruce Dickinson, den här sångaren är ju inte direkt ung och vacker längre, han börjar närma sig 55 år men kan ändå springa runt på scenen som en oljad blixt, människan står aldrig still. Och rösten, herregud säger jag bara, att han klarar tonerna, det finns verkligen INGEN som klarar av att sjunga som honom. 

Och ja resten av bandet var lika makalösa som han, Steve Harris (bas) springer runt som en vettvilling på scenen och hoppar på medhörningen, Adrian Smith (gitarr) håller sig i bakgrunden men är alltid lika läskigt säker och sjunger med Bruce i vissa låtar, Dave Murray (gitarr) är alltid precis lagom, han hoppar runt lite även han men står ändå troget vid Adrians sida, och såklart Janick Gers (gitarr) som hoppar, skuttar, marscherar, spelar med en flagga över ansiktet (säker?) och bäst av allt, kastar runt gitarren för allt vad han är värd. Och Nicko McBrain (trummor) syns inte så mycket men kamerorna visar hans skrattande ansikte när Bruce retas genom att dra i cymbalerna och tvingar honom att spela trumsolo!! 

Observera att dessa gubbar är över 50 år allihopa!!! 

Bruce Dickinson vevar en flagga i ansiktet på Janick Gers som fortsätter spela

Det bästa på hela konserten? är nog lättare att plocka ner månen än att välja här, men det måste nog bli mina favoritlåtar Afraid to strangers och Phantom of the opera, sen självklart Fear of the dark när hela friends arena blir en stjärnhimmel av mobilskärmar och alla galna hårdrockare blir en stor brölande kör som sjunger med i hela låten, tondövt och gräsligt.... vackert, det är kärlek mellan bandet och publiken!!

den sämsta?? Var förbandet Sabatons ljud, dom spelade alldeles för högt så det gick inte att höra vad dom sjöng eller spelade och jag är ju inget Sabatonfan sedan tidigare så passade på att göra ett toabesök!

Plus i kanten var att insläppet i Arenan var oerhört organiserat och gick lugnt, sansat och smärtfritt!

Så vad kan jag säga efter den här konserten? samma som alltid: UP THE IRONS!!!! 

lägger upp lite bilder, jag har tagit alla bilder och därför är bilderna inte alltid de bästa! 

Janick Gers (till vänster) och Steve Harris (till höger)

Bruce Dickinson

The Trooper, och enligt tradition har Bruce röd armejacka och viftar med en gigantisk Union Jack

Fotade monitorn igen

Favoriten Phantom of the opera

Stor Eddie under Run to the hills

Ännu större Eddie under Seventh son of a seventh son

Bruce framför Eddie

Och Slutligen en gigantisk Eddie under låten Iron Maiden

Lite fyrverkerier under Run to the hills

Aces High!!!

Den Flyende Mannen

The King strikes again!!!

Jag har läst rätt mycket de senaste dagarna och nu idag blev jag klar med ännu en Stephen King bok.
Denna gång vart det "Den flyende mannen" och den här var en bok värd att tävla med "Under Kupolen".
Dock slutade denna bok på samma sätt som jag trodde men det vart ändå på ett väldigt oväntat tillvägagångssätt så jag var nöjd iallafall!

Handlingen: Ett framtida USA, det finns starka samhällsklyftor. Huvudkaraktären Ben Richards tillhör de fattiga och när hans dotter blir sjuk och de måste ha råd med sjukvård så är hans enda utväg att ställa upp i de tv-sända tävlingar där deltagarna vinner pengar men de kan förlora t.ex. en arm eller ett öga.

Ben Richards ställer upp i den farligaste av alla, Den Flyende Mannen. Han framställs som ett asocialt monster i ett tv-program. Efter det släpper det ut honom i staden, han får tolv timmar på sig och en summa pengar. Efter det börjar han jagas, och allmänheten hjälper till genom att informera Jägarna om de ser honom. För varje timme han lever får han 100 dollar som går till hans familj men han förväntas inte överleva.

Klarar han att hålla sig undan en månad får han en miljard dollar och får leva.

Det är lite "Hunger Games" stil på den här boken men samtidigt inte... Här är det bara en som blir jagad och han får ta vägen precis vart han vill.
Jag gillade den här mycket mer med tanke på att jag gillar framtidsfiction och det här var en actionladdad bok. Det hände så mycket hela tiden att man tänkte att den här boken behöver inget klimax men naturligtvis fick man ett iallafall som toppade alla tidigare händelser i boken.

Den här boken var ganska tunn men ändå hade King lyckats klämma in både det ena och det andra mellan pärmarna. Och precis som med "Under Kupolen" och "Om en Buick 8" så höll han fast en ända fram tills slutet och då var det svårt att lägga boken ifrån sig, trots att man ville för att det kunde vara så äckliga beskrivningar av mord och än det ena än det andra..... man fortsatte iallafall.

Stephen King = Levande legend

Finns många omslag till den här boken, här är det jag lånade på biblioteket

och här är ett som jag hittade på google bildsök