lördag 25 maj 2013

safirblå

hejsan

har läst tre bra böcker nu som ska få en varsin bra recension.

Den första är Safirblå, dessvärre såg inte omslaget ut som jag ville..... Det matchade inte Rubinröd :(

Men så här ligger det till med boken (ska se hur mycket jag kommer ihåg, var ett tag sen jag läste den)

SPOILERVARNING

Den här boken är alltså fortsättningen på Rubinröd, och i den boken får 16-åriga Gwendolyn Montrose reda på att hon är Rubinen, den sista av de ädla tolv i sin släkt som har förmågan att resa i tiden.

I första boken får hon reda på att kronografen (den saken som gör det möjligt att resa i tiden) blev stulen av den hemliga väktarorden av hennes kusin Lucy Montrose och hennes pojkvän Paul de Villiers för att alla tolv ädelstenarna (de som kan resa i tiden) inte ska läsas in i Kronografen för då ska nån stor hemlighet avslöjas och det får absolut inte hända (vad den där stora hemligheten är.... det är det ingen som vet)

Men som tur är finns det en reserv kronograf (dom har tänkt på allt) men nu måste man börja om på ruta ett för att läsa in alla tidsresenärer. Det blir Gwendolyns uppdrag av väktarorden att tillsammans med Gideon de Villiers (bara jag som börjar se ett samband här) resa runt i tiden och läsa in alla tolv tidsresenärer i kronografen för att till slut avslöja den där grymt viktiga hemligheten (fortfarande ingen som vet vad det är)

MEN!!!

och nu kommer ett stort men, när Gwendolyn reser i tiden ensam träffar hon sin döda morfar Lucas Montrose, och när hon pratar med honom börjar hon fundera på ifall väktarordens avsikter är speciellt goda....... FORTSÄTTNING FÖLJER I SMARAGDGRÖN!!!
(Gideon är Diamanten förresten)

Jag gillar boken väldigt mycket, den är berättad i första person av Gwendolyn och hon berättar på ett väldigt roligt sätt, den är också bra på det sätt att den tar oväntade svängar hela tiden och är väldigt svår att förutsäga (jag, som har en ful ovana att förutsäga böcker i förväg och därmed förstöra allt, har redan räknat ut vissa saker) vilket gör den väldigt spännande. Gwendolyn är en väldigt rolig karaktär som man gillar att följa, hennes kompanjon/vän/fiende/pojkvän Gideon (det går lite fram och tillbaka) är väl rolig han också men har en tendens att bli en riktig stropp ibland, men men.

Alla böcker behöver väl en riktigt störande karaktär eller två också, och vi blir inte besvikna, för någon som är mer snobbig än Gwendolyns kusin Charlotte och hennes mamma Glenda får man ju leta efter.

 Och man kan bara inte låta bli att älska James August Pergerin Pimplebottom som är spöke på Gwendolyns skola, skönare kille får man ju leta efter. Fast priset som roligaste karaktär går nog till Gargoylespöket Xemerius som gillar att sjunga Queen låtar.

Det jag gillar mest med den här boken är den har en blandning av allt, kärlek, fantasy, humor, spänning etc.
Safirblå, snyggt omslag men....

jag bara älskar det här  omslaget

dom matchar inte, som två magneter som repellerar 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar