10 Fiktiva personer att älska!!

Jag gör här en lista på 10 stycken fiktiva karaktärer som jag bara älskar, plus en liten kommentar om varför!

Karaktär 1: The Phantom i The Phantom of the Opera!

Jag kan nog tänka att flera stycken inte håller med mig här, Fantomen dödar trots allt två personer (nästan tre) och kidnappar en. Men varje gång jag ser honom så ser jag faktiskt en man med ett stort hjärta och att han är som han är... det är inte hans fel, man märker tydligt att ingen ens ger honom en chans att visa vad han har inom sig. Christine säger ju till och med att hon såg all sorg han bär på i raden: "yet in his eyes, all the sadness of the world". Jag tror, hade han fått en chans, hade folk inte varit så hemska mot honom, då hade han nog varit en väldigt fin människa, det ÄR synd om honom. "This face wich earned a mothers fear and loathing" tydligen ville inte ens hans egen mor veta av honom på grund av hur han såg ut.

The Phantom, här spelad av Ramin Karimloo 

Karaktär 2: Dale "Barbie" Barbara i Stephen Kings Under the Dome!

Ja vad ska man säga, så himla skön kille alltså: Jag gillade honom, han var liksom den okrönte kungen i boken som faktiskt hade nån idé om vad som de kunde göra och vad som borde göras. Han var även en väldigt snäll och rolig kille, jag bara älskade honom. 

Barbie, spelad av Michael Vogel i tv-serien Under the Dome

Karaktär 3: Filip "Chibs" Telford i Sons of Anarchy!

Okej, han är inte den snygge, inte den med mest makt, men han är den med mest vett!!! 

Den enda som fattar att våld inte löser några problem, han som hela tiden säger "Killing is not the way". 

Ibland undrar jag varför det inte är han som är president i klubben... men man kan ju alltid hoppas att serien tar en vändning!

Chibs, spelad av Tommy Flanagan

Karaktär 4: Spöket Xemerius i Safirblå!

Ja men vad finns det att inte älska, ett 1000-årigt Gargoylespöke som gillar att sjunga Queen!!! 

Säger inte det allt?

Karaktär 5: Haymitch Abernathy i The Hunger Games!

Ja han är otrevlig, han är ofräsh, han är alkoholiserad! Men vem skulle inte vara det om man hade blivit tvingad att döda människor i sin egen ålder. Jag kan nog inte en föreställa mig hur dåligt han måste må, vilka mardrömmar han har. Och på det tvingas att varje år försöka hjälpa två nya ungdomar som han redan vet kommer att dö, han kanske försökte i början. Men till slut måste det väl blivit för mycket och han får kämpa för att inte förlora förståndet. 

Woody Harrelson, dom kunde inte hittat en bättre Haymitch!

Karaktär 6: Severus Snape i Harry Potter!

Han levde och dog endast för att skydda Harry på grund av kärleken han kände för Harrys mamma! Behöver jag säga mer?

Alan Rickman som Snape!

Karaktär 7: Dr. Spencer Reid i Criminal Minds!

25 år och doktor, IQ på 187, fotografiskt minne och förmågan att läsa 20 000 ord i minuten. Men Samtidigt inte speciellt socialt kompetent, men han försöker, ibland för mycket och det är det jag älskar med honom, trots att det inte alltid går så bra har han ett hjärta av guld!

Matthew Gray Gubler som Spencer Reid! 

Karaktär 8: Sirius Black i Harry Potter!

Jo jag gillar honom, inte bara för att Gary Oldman spelar honom, utan för att han faktiskt ser hyfsat positivt på livet trots att han satt 12 år i fängelse på grund av något han inte gjort!

Gary Oldman som Sirius!

Karaktär 9: Prins Po i Hemligheternas rike!

Ja han är blind, nej ingen vet det, ja han är nästan 30 år och leker med pappersflygplan! Han föddes inte blind men i och med att han kan läsa tankar kan han avgöra saker placering och klarar sig därför ändå. Men det jag gillar mest med honom är att han hela tiden är lugn som en filbunke och bara tar livet som det kommer!

Karaktär 10: Q i James Bond!

Asså jag bara älskar den här gubben och alla hans uppfinningar, och hans ständiga uppmaningar till Bond att inte ha sönder grejerna, vilket Bond naturligtvis har ändå!! Men filmernas  höjdpunkt är ju alltid besöket hos Q!

Desmond Llewelyn som Q i License to kill!

The Phantom of the opera vs. V for Vendetta

Idag när jag satt och tittade på The Phantom of the opera insåg jag nåt, den har ju sjukt många likheter med filmen V for Vendetta.

SPOILERS

Handlingen är ju nästan exakt samma, en man, utstött och hatad av samhället på grund av ett helt vanställt ansikte, blir vansinnig och driven av hämnd och träffar sedan en vacker ung kvinna som han blir vansinnigt förälskad i (iallafall i fantomen) och helt omedvetet skadar henne flera gånger.

 Den här kvinnan slits också mellan två olika män, en mogen förälskelse i en snygg man med mycket pengar och makt. Och den här mer farliga mannen med det helt vanställda ansiktet.
Polisen vill även att kvinnan (som jag inte minns vad hon heter i V for Vendetta) ska hjälpa till att ta fast den här mannen, något hon inte kan, för hon vet inte vart han är och inte vill för hon är rädd (The Phantom of the opera) eller står på hans sida i det här fallet (V for Vendetta)

Och till slut när hon har bestämt sig för att det är V/The Phantom hon vill ha så släpper han henne och antingen dör (V for Vendetta) eller bara försvinner spårlöst (The Phantom of the opera). Och V/The Phantom gör en Grande Finale så att det smäller om det innan han försvinner för att aldrig komma tillbaka.

Det finns självklart fler likheter med de var de jag tyckte var mest slående.
Se båda filmerna tycker jag och se själva!!

I'm Bond, Jame.... No I'm Bond..... No I was the first Bond

jo som sagt, det finns ju fler än en Bond, och då menar jag inte filmer, om jag inte minns fel så är det sex stycken olika personer som spelat James Bond under åren.

Pricken över hade ju varit om det hade funnits sju olika Bond, han är ju trots allt 007.

De olika personer som fått spela James Bond är: Sean Connery, George Lazenby, Roger Moore, Timothy Dalton, Pierce Brosnan och Daniel Craig.

Jag själv har ju inte ens sett alla Bond filmerna (23 filmer) men av de jag har sett kan jag ju säga att Timothy Dalton och Daniel Craig är mina favoriter.

Varför dom är det är faktiskt lite svårt att sätta fingret på, Daniel Craig är nog för att jag gillar de lite mer moderna Bondfilmerna plus att han ganska skämtsam och gör rätt skojiga grejer mitt upp i allt, (som att bryta sig in hos M) en annan sak är att han känns mer realistisk, han är ju faktiskt bara en människa, inte Iron Man. Även mänskligt, det känns som om Bond har mer känslor i det här filmerna plus att jag bara älskar Daniel Craig i största allmänhet, han känns liksom gjord för actionfilmer.

Sen har vi Timothy Dalton, av de gamla Bondfilmerna är "Licence to kill" min favorit och det är ju Dalton som är Bond så det är klart jag gillar honom, men även i de här filmerna känns Bond mer mänsklig, som om han på jobbet är badass Bond och privat är mys Bond.... eller jag vet inte, av de gamla Bondfilmerna känns iallafall Timothy Dalton som den som passar bäst att spela Bond.

Som sagt, jag har nog två favorit Bond filmer, en med vardera favorit, "Licence to kill" Timothy Dalton och "Casino Royale" (Daniel Craig)

De är klart de andra Bondskådisarna är riktigt bra de oxå, så efter dessa två kommer nog Sean Connery!
Och hans bästa film är "You only live twice"

I'm Sean Connery, and when I was James Bond, you guys were in diapers.

I'm George Lazenby, and I got a gun, you don't 

Look I'm Roger Moore, and I got a bigger gun

But I'm Timothy Dalton and I got Licence to kill, do you?

I'm Pierce Brosnan and I'm a cool guy 'cause I don't look at the explosion

Hey, look I'm Daniel Craig and i got all that, a gun,  licence to kill and i NEVER look at explosions, and some extras on the side, like a girl, a cool look in my eyes and a badass tie on my tuxedo

Les Misérables

Jag har nu sett filmversionen av Les Misérables ett par gånger så jag skriver nu en recension med både ris och ros!

Handlingen utspelar sig över flera årtionden och innefattar flera personer.
Men man kan sammanfatta det så här: Filmen börjar 26 år efter den Franska Revolutionen och den före detta straffången Jean Valjean (Hugh Jackman) jagas av den hänsynslöse polisen Javert (Rusell Crowe) sedan flera år tillbaka på grund av att han bröt sin villkorliga frigivning.
När Valjean erbjuder sig att ta hand om fabriksarbetaren Fantines (Anne Hathaway) lilla dotter Cosette (liten flicka: Isabelle Allen, ung kvinna: Amanda Seyfried) så förändras hans liv för alltid.

Åtta år senare rasar en ny revolution i Frankrike och handlingen drar vidare, Valjean och Cosette befinner sig mitt i händelsernas centrum och Javert fortsätter sin jakt på Valjean som vill fly, Cosette möter kärleken som heter Marius (Eddie Redmayne) och är en av revolutionärerna som leds av den unga mannen Enjolras (Aaron Tveit)

filmomslaget

Ja vad säger man om detta då, Anne Hathaway vann en Oscar för sin roll och den förtjänade hon då hon lätt var en av de bästa skådespelarna i den här filmen. Hugh Jackman borde fått en han med, för sin roll som Jean Valjean.
Sånginsatserna... vill ju inte påstå att det var vackert (förutom dom biroller där det var professionella musikalartister) men det var inte falskt och att dom inte hade världens vackraste röster vägdes totalt upp av känslan i rösterna och skådespelarinsatserna så det gjorde inte så mycket, man tyckte det var bra iallafall!

Men vem har klippt den här filmen?! Den som gjorde det får nog vara lite mer uppmärksam på vad han/hon gör när Anne Hathaway byter kläder fyra gånger inom loppet av två minuter, hennes rutiga sjal försvinner, kommer tillbaka och sedan försvinner igen och sedan får hennes klänning helt plötsligt korta ärmar (detta har jag kollat många gånger) och sedan har vi Aaron Tveit som står och vevar med nåt svart som ser ut som en ihoprullad bok, men i nästa sekund... BORTA!!! jaja, shit happens and life goes on!

Ett annat minus var att låtarna hade fått byta plats, vissa solon var strukna som jag saknade och vissa karaktärer hade bytt repliker med varandra.

Men vi ska väl inte gnälla för mycket för som helhet var det en bra film, dock inte en fullpoängare.

de unga revolutionärerna, längst upp till vänster: Enjolras och bredvid honom Marius

Jean Valjean och Fantine

Cosette och Marius

Javert

Under Kupolen

Jag har nu läst min första Stephen King bok, det var dock ingen liten bok! 

Nej här rivstartar vi med den 1178 sidor långa "Under Kupolen"! 

Jag kan ju säga direkt att detta var en av de bästa böcker jag läst på bra länge, och jag kan då glatt meddela att Expressen skrev för några dagar sen att 24 Juni (alltså imorgon) har tv-serien "Under the Dome" premiär i USA, vi får dock vänta ett litet tag här i Sverige men säkert kommer den!!!

SPOILERS

Handlingen är som följer: Det är en solig dag i den lilla staden Chester's Mill i Maine, plötsligt inträffar flera märkliga saker på samma gång, ett skogsmurmeldjur klyvs på mitten, ett litet flygplan flyger kraschar in i en osynlig barriär samtidigt som en timmerlastbil kör rakt in i barriären från andra sidan! 

Människorna i Chester's Mill har blivit instängda i en stor kupol, ingen kommer in... ingen kommer ut...

och ingen vet varför detta har inträffat.

USA:s armé lyckas kontakta den före detta armékaptenen och Irakveteranen Dale "Barbie" Barbara (som har en chef som kallas Ken, tihi) som den senaste tiden arbetat som grillkock på Chester's Mills lokala diner "Sweetbriar Rose", USA:s regering vill att Barbie (som han kallas genom hela boken) ska ta reda på vad det är som orsakar kupolen och de befordrar honom till Överste Barbara!

Men nu blir det lite sura miner eftersom Barbies undersökningar leder honom på kollisionskurs med stadens Viceborgmästare, bilhandlare och Starke man James "Big Jim" Rennie som tagit tillfället i akt och utsett flera nya poliser som lyder hans minsta vink, han har en hel del intressen att beveka. 

Saken blir ju inte bättre av att Barbie har råkat i slagsmål med Big Jims son Junior och hans kompisgäng. 

Hur ska detta gå då?

jag kan ju säga att det visste jag inte förrän till sista sidan, man ändrade uppfattning hela tiden och slutet var helt omöjligt att förutsäga. Och jag kan nog säga utan att avslöja för mycket att slutet var nog inte det vackraste men inte helt hopplöst heller. 

Jag älskade den här boken, dock var den lite seg i början men sen rullade den på. Man märker verkligen att Stephen King är en riktig författarveteran så det här är en av hans lite nyare böcker. 

Det jag gillade med den här boken var att den var oväntat, många cliffhangers efter kapitlen som höll kvar en till att läsa "bara lite till" och det fanns många olika karaktärer att fästa sig vid (eller inte, det väljer man själv).

Det enda som retade mig i den här boken var att man inte visste hur gammal Barbie är, till slut kom jag fram till att han är nog ca 35 år. 

Stephen King har verkligen gjort sig förtjänt av sitt efternamn och ser fram emot att få se Under Kupolen på tv och att läsa mera Stephen King. 

Länkar Expressens artikel där man även får se en Preview trailer

http://bloggar.expressen.se/tvbloggen/2013/06/17/kanal-5-sander-under-the-dome/

omslaget på boken jag fick av pappa

promotionbilden som Expressen visade på sin hemsida

Inglourious Basterds

Vill du se en sjukt skruvad film med mycket blod, smällar, Brad Pitt som pratar dålig italienska och utspelar sig under andra världskriget?

då ska du se Inglourious Basterds som är skriven och regisserad av Quentin Tarantino!

här kommer en recension! SPOILERVARNING!

Filmen handlar om flera olika personer vars öden flätas samman på ett som sagt, ganska skruvat sätt, kanske är jag för ung för att förstå filmen men det här är min uppfattning om den!

En av personerna filmen handlar om är den unga judiska flickan Shosanna Dreyfus (Melanie Laurent) vars familj blir mördad av naziöversten Hans Landa (Chrisoph Walz), Shosanna klarar sig undan med livet i behåll och flyr till Paris där hon skapar sig ett nytt liv som biografägare, nu under namnet Emanuelle Mimeux!

Sen har vi Lt. Aldo "The Apache" Raine (Brad Pitt)  med sin grupp av judisk-amerikanska soldater, kallas "The Basterds", tillsammans med dom utför han skoningslösa hämndaktioner på nazister. Några av medlemmarna i "The Basterds" är Sgt. Donny "The Bearjew" Donowitz (Eli Roth) och Lt. Hugo Stiglitz (Til Schweiger)

"The Basterds" slår sig samman med den tyska skådespelerskan och infiltratören Bridgit von Hammersmark (Diane Kruger), som på en premiärkväll av en tyskfilm ska spränga biografen (gissa vems) - och även Hitler som ska närvara vi premiären - i luften, skulle han mot förmodan inte dö är Donny Donowitz där med förstärkning och ett par maskingevär.
Och nu ska säcken knytas ihop, för på just samma kväll planerar Shosanna (det är på hennes biograf premiären sak hållas) att bränna ner biografen (och alla därinne) som hämnd för vad som hände hennes familj, självklart ska Hans Landa också närvara vid premiären.

och hur ska då detta gå? Se filmen säger jag bara!!

filmomslaget på filmen jag hittade hemma

Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om den här filmen, den kändes väldigt skum men hyfsat greppbar, men framåt slutet blev jag nog väldigt trött för mer rubbat slut får man ju leta efter.
Brad Pitt, jo han var riktigt bra som halvindiansk löjtnant, väldigt tydlig amerikanska, men när han ska låtsats vara italienare....... oj oj, sämre italienska har jag aldrig hört, vilket förmodligen är tanken för han kommer inte undan med det.
Cristoph Walz, läskig kille asså, hal som en ål så man visste aldrig riktigt vart man hade honom,
Eli Roth var faktiskt himla skojig i sin ganska lilla roll (när han inte var ruskigt brutal).
Diane Kruger och Melanie Laurent var jätte bra bägge två, och som Shosanna fanns det nog ingen bättre än Laurent.

Summa summarum, en ganska bra film faktiskt, första Tarantino filmen jag ser, måste nog dock se om den för att helt förstå den.

Till vänster: Sgt.  Donny "The Bearjew" Donowitz
Till höger: Lt. Aldo "The Apache" Raine 

Högst upp: Lt. Aldo "The Apache" Raine
Längst ner från vänster: Lt. Hugo Stiglitz, Bridgit von Hammersmark, Sgt. Donny "The Bearjew" Donowitz  & Shosanna Dreyfus